LFA \\

JUNI 2009: STÄLLDE ÅTER UPP I NÜRBURGRINGS 24-TIMMARSLOPP

Medan 2009 års Nürburgring-race ryckte allt närmare påmindes LFA-teamet om hur svårt det är att få en bil som fortfarande är under utveckling att fullfölja ett 24-timmars uthållighetsrace.

Men LFA:n hade stadigt utvecklats och problemen från året innan åtgärdats. LFA:n hade visserligen inte tagits fram enbart som en bil för uthållighetslopp av den här typen. Men när man nu hade lyckats bygga en bil som var så rolig att köra satsade teamet helhjärtat på att klara utmaningen; att genomföra loppet under Nürburgrings krävande förhållanden och att hålla bilen på banan i 24 timmar blev till viktiga mål. 2009 var det första året då Lexus ställde upp med två prototyper på Nürnburgring. Att ha med två bilar i loppet lämnade en lite större felmarginal, om en skulle tvingas att bryta. Till slut lyckades LFA prestera en briljant finish. Och därmed markera att bilen äntligen hade fått det genombrott som behövdes för att börja finslipningen av en bil färdig för produktion.

MAJ 2009: STÄLLDE UPP I VLN4 IGEN

Efter de problem som uppdagades under Nürburgring 24-timmarslopp 2008 följde ett möte med förarna för att sammanfatta erfarenheterna av loppet. Det ledde i sin tur fram till en rad nya tester, såväl på bana som på japanska landsvägar.

Under loppet av nästan 12 månader gjordes de största framstegen när det gällde stabiliteten i höga farter. Men också i motorljudet, något som man lagt speciell vikt vid i utvecklingsarbetet.

Som en slutlig kontroll inför 2009 års 24-timmarslopp, anmäldes LFA-protypen återigen till Nürburgrings 4-timmarslopp VLN4. Loppet genomfördes utan problem med en 35:e plats totalt och en seger i klassen som resultat. Nu började finslipningen inför 24-timmarsloppet månaden därefter.

JUNI 2008: NÜRBURGRINGS 24-TIMMARSLOPP

24-timmars på Nürburgring är en av de mest krävande biltävlingarna i världen. Och även om LFA:n hade gått tusentals kilometer på banan, så är avancerad testkörning ändå inte det samma som ett hårt tävlingslopp där bilen möter mer än 300 andra av olika kaliber.

Den tuffa racingmiljön bjöd på LFA:s värsta prov hittills. Under loppet gick delar sönder och oljeläckage spökade, vilket tvingade fram långa depåstopp. LFA genomförde visserligen racet, men slutade först på 121:a plats. Hur noga man än förberett sig och utvecklat bilen hände ändå det oväntade under loppet. Chief Engineer Tanahashi kommenterade det hela med att själva racingmiljön bjöd på en mycket större utmaning än att bara köra runt Nürburgring i höga hastigheter.

Men kommentarerna från de förare som kämpade i själva loppet innehöll mycket positiv feedback, som till exempel “Den känns riktigt bra att köra” och “Motorljudet var skönt.” Det var glädjande kommentarer från professionella förare om just de känslomässiga prestanda som LFA siktar mot.

APRIL-MAJ 2008: NÜRBURGRING (VÅRSÄSONGEN 2008)

I strävan efter känslomässiga prestanda och för att testa LFA:s gränser bestämdes att man, som ett led i utvecklingsarbetet, skulle ställa upp i Nürburgrings 24-timarslopp. Eftersom utvecklingsarbetet var det viktigaste med deltagandet, gjordes endast de minimala förändringar som krävdes för att ställa upp i loppet. Det betydde att den LFA som var med i loppet i allt väsentligt var identisk med ett produktionsexemplar.

På bara ett år hade styvheten i karossen och styregenskaperna kraftigt förbättrats, men finslipning av väghållningen fortsatte dygnet runt ända fram till loppets start.

Som förberedelse för 24-timmarsloppet lade Lexus in en sen startanmälan till VLN4, Nürburgrings 4-timmarslopp. Trots kraftigt slitage på bakdäcken vann där LFA sin klass.

OKTOBER 2007: NÜRBURGRING-TEST (HÖSTSÄSONGEN 2007)

Hösten 2007 hade man kommit så långt att det inte längre var några problem att köra i farter kring 300 km/h. Men själva poängen med LFA var inte bara att kunna köra riktigt fort. Mer utveckling i nära samarbete med testföraren ”The Master” Naruse behövdes för att skapa en bil som också skulle kännas riktigt, riktigt bra att köra. Med hjälp av Naruses fingerspetskänsla skiftade fokus nu mot att utveckla bilens emotionella prestanda, det vill säga det som upplevs av de fem sinnena snarare än bara som siffror på mätinstrument. Under den här testperioden på Nürburgring gjorde några små förstärkningar på olika ställen att stabiliteten förbättrades högst avsevärt.

JULI 2007: NYA NÜRBURGRING-TESTER (VÅRSÄSONGEN 2007)

Under tusentals kilometers tester i början av året blev ett annat problem uppenbart. Obalansen mellan fram- och bakhjulens väggrepp märktes tydligt när bilen pressades. Den kändes då helt enkelt som en bångstyrig, ännu inte inriden unghäst. Testerna fortsatte på både Lexus egna testbana och på olika japanska racingbanor för att hitta den sköna “feel-good”-känsla bakom ratten man sökte. Ytterligare uthållighetstester på Nürburgring var inplanerade och genomfördes också, trots att dåligt väder förorsakade en del förseningar. Man bestämde sig därför snabbt att lägga in en ny testperiod i augusti. Den genomfördes också utan några större problem.

OKTOBER 2006: NÜRBURGRING IGEN

Än en gång visade de extrema påfrestningarna i Nürburgring-testerna sig ställa till problem. Höghastighetstesterna bjöd på en rad tämligen basala problem (som till exempel oljeläckage). Man försökte naturligtvis ta hand om problemen så bra som möjligt på plats. Men när det inte längre gick att få något vettigt ur testerna, beslöt man sig för att förkorta testperioden och resa hem till Japan. Testteamet var tvungna att inse att LFA-prototypen var väldigt långt ifrån en färdig bil. Nu måste man gå tillbaka och omvärdera varenda viktig komponent.

APRIL 2006: NYA TESTER PÅ NÜRBURGRING

LFA-teamet hade mängder av utmaningar när de återvände till Nürburgring för att finslipa prototypens prestanda. Nyckelkomponenter fattade till exempel eld på grund av den friktionshetta som höga G—krafter för med sig. Några utväxlingsförhållanden var högre än nödvändigt, vilket lämnade oönskade effekter på accelerationen. Det var också vissa problem med att starta bilen när motorn var varm. Vilket visade att det återstod en hel del frågor att lösa när det gällde LFA:s pålitlighet. Testföraren Hiromu ”The Master” Naruse var mannen som var ansvarig för att utveckla själva känslan bakom ratten. Att uppnå full pålitlighet i kombination med köregenskaper och prestanda på den här höga nivån var själva nyckeln till framgång och krävde en uppfinningsrikedom långt bortom det vanliga. För att inte tala om en mental hårdhet att inte låta sig nedslås av upprepade motgångar.

MAJ 2004: DE FÖRSTA TESTERNA PÅ NÜRBURGRING

Det finns två racingbanor i världen som kan betecknas som helig mark för LFA. Fuji Speedway i Japan är den ena, Nürburgring i nordvästra Tyskland den andra. LFA:s uthållighet byggdes tveklöst upp på Nürburgring, en av de världens svåraste tävlingsbanor. Alla europeiska sportbilstillverkare testar här, så att Lexus också gjorde det var inte så märkvärdigt. Men det här första testet fick ändå en speciell betydelse, eftersom det var tack vare LFA:s uppträdande på Nürburgring som beslutet att gå vidare med utvecklingen togs.

Även om LFA:s utvecklingsbas naturligtvis är i Japan, så blev det här första besöket på Nürburgring det första i en lång rad under de kommande fem åren. Här hade man funnit ett perfekt ställe att finslipa prestanda, väghållning och uthållighet.

AUGUST 2003: DESIGNSTUDIER

Under en omfattande och exakt process samlades ett team av Lexus bästa designers, ingenjörer och marknadsmänniskor för att utveckla en yttre formgivning som skulle passa bilens koncept och prestanda. Teamet samlades i den stora designavdelningens allra innersta för att ta ställning till olika förslag. Här fanns insatta specialister från Japan och ansvariga för de viktigaste utländska marknaderna. När de fick se det nakna chassit och de olika designförslagen blev både överraskningen och glädjen stor. Samstämmigheten var så gott som total; den här modellen till Lexus första supersportbil skulle omedelbart komma att förändra Lexus image.

Men designen i den här prototypformen var ändå långt ifrån färdig. Och teamet började ta sikte på nästa tillfälle som skulle ges att avslöja planerna på LFA - Detroit Motor Show 2005.

MAJ 2003: ETT FÄRDIGT CHASSI

Det kan vara svårt för någon som inte är involverad i konstruktionen av en bil att inse betydelsen av att slutligen ha nått fram till ett komplett och väl fungerande chassi. Mycket av bilens egenskaper utgår från chassits uppbyggnad och, trots att de är väl dolda, är helt avgörande för bilen körkarakteristik.

Under arbetets gång byttes materialet kupé och chassi ut från aluminium till kolfiberförstärkt polymer (CFRP). Det innebar en dramatisk utveckling i arbetet och ett stort steg framåt i skapandet av Lexus första supersportbil.

MAJ 2003: DET FÖRSTA MÖTET FÖR ATT KONTROLLERA DELARNA I DRIVLINAN

Vill man bygga den perfekta supersportbilen så finns det inga genvägar. Man kommer aldrig att nå ända fram utan ett gradvist sammanställande av testresultat efter testresultat. I maj 2003 var vi klara med prototyper till de olika komponenterna i drivlinan, det vill säga det system som förmedlar motorns kraft till bilen. Sakta men säkert växte så delmålen fram mot en färdig körklar prototyp.

DECEMBER 2002: DEN FÖRSTA GÅNGEN MOTORN TÄNDE

I hela den långa utvecklingsprocessen är det naturligtvis vissa ögonblick som blir oförglömliga för dem som var med. Och det kanske allra viktigaste var den stunden när den specialutvecklade V10-motorn tände till för allra första gången. Det var då, två år efter att arbetet hade börjat med ett rent oskrivet blad, som LFA-utvecklingen verkligen tog fart.

SEPTEMBER 2002: EN NY MODELL TESTAS

I september 2002 byggdes en ny och mer ambitiös modell i skala 1:4 för aerodynamiska tester. Underredet var nu helt plant och hjälpte till att förbättra aerodynamiken högst väsentligt. Det bidrog till ett mer praktiskt testarbete i avsikt att utveckla en formgivning som skulle kunna skära genom vinden.

JANUARI 2002: DESIGNSKISSER AV MOTORN

En sportbils motor måste av naturliga skäl visa upp höga prestanda. Men estetiken är också viktig. Bilden visar motorrummet i bilens tidiga utvecklingsfas. Färgerna och nyanserna skiljer sig visserligen en hel del från den färdiga bilens, men redan i det här tidiga stadiet är den rena, funktionella skönheten uppenbar.

MARS 2001: AERODYNAMISKA TESTER AV EN MODEL I SKALA 1:5

I en högprestandabil är aerodynamiken av verkligt fundamental betydelse för uppträdandet i höga farter. Genom hela utvecklingsarbetet har därför de aspekterna följts ytterst noggrant. De aerodynamiska testerna började redan i den tidiga utvecklingsfasen av bilen, då med hjälp av en lermodell i skala 1:5.

NOVEMBER 2000: BYGGANDET AV EN AVANCERAD PROTOTYP BÖRJAR

Att utveckla en sportbil är en fråga om “trial and error”. Om och om igen. När själva konceptet är finslipat in i minsta detalj vidtar arbetet med att låta de noggranna beräkningarna leda fram till en “blueprint”, en detaljerad konstruktiondskiss. Men även om de första skisserna till slut bidrar till utvecklingen av den slutliga bilen, så matchar resultatet sällan de ursprungliga tankarna.

Den första färdiga prototypen kan förvisso ha mängder av småfel, men ändå överträffa förväntningarna. Hur som helst så innebär det faktum att man verkligen bygger en prototyp från ritningarna ett viktigt steg i en bils utveckling. I november 2000 hade man kommit så långt att den första prototypen till vad som skulle kunna kallas ett LFA-embryo byggdes för hand.

OKTOBER 2000: TESTER AV RACINGBILAR PÅ SUGŌ-BANAN

Historien om LFA tar sin början långt innan bilen själv existerade. I själva verket startade inte utvecklingsarbetet alls som något normalt nybilsprojekt för Lexus, utan snarare som en sorts mer eller mindre ”underjordisk” grupp dit människor med en stark längtan efter att uppnå något alldeles speciellt sökte sig.

Det som förenade gruppen som leddes av Tanahashi Haruhiku (senare utsedd till LFA:s Chief Engineer) var drömmen om att bygga den perfekta sportbilen. De började arbetet med att diskutera ihop sig om hur de ville att bilen skulle se ut. Nästa steg blev att testa ett stort antal av världens allra vassaste sportbilar.

Där började, i all tysthet, den hittills tio år långa historien om LFA:s utveckling, från dröm till verklighet.